Genom att skildra sin föregångare blickar Björk bakåt och analyserar – alltid tankeväckande, ofta halsbrytande – och kopplar samtidigt sina slutsatser till oss levande människor av idag, i en tid då kapitalismen håller oss i ett järngrepp som i förvånansvärt liten utsträckning alls ifrågasätts. Nina Björk visar samtidigt på flera sidor hos Luxemburg: på samma gång den hårdföra revolutionären, den skickliga retorikern, den analytiska marxisten. Men Luxemburg kan också vara en ömsint kärleksfull privatperson och de politiska drömmarna varieras med fantasier om att någon gång få stanna upp, viljan att sätta (oväntat borgerligt) bo, bilda familj. Gemensamt har Björk och Luxemburg sin syn på människan som politisk varelse, sin tro på aktivismen – på möjligheternas nej och att vi blir till genom våra handlingar – och sin övertygelse om massornas styrka samt vägen mot möjlig förändring.