"Pappa" är Hanneriina Moisseinens skildring av hennes fars försvinnande under en jobbutflykt, och den påföljande saknaden, sorgen och uppväxten med en ensam mamma. I boken använder hon sig av en blandning av självbiografiska sekvenser, skildrade i blyertsteckningar, som samspelar med mer lyriska, ofta ordlösa partier där hon använt sig av broderade bonader i lite olika handarbetstekniker. "Pappa" är ett ovanligt lyckat exempel på hur oortodoxa tekniker kan användas som ett effektiv redskap för att utveckla ett unikt idiom för serieberättande.