Havet omger ön. Dess solida berggrund med räfflor, ådror och skrevor är utformad av tiden. Förr var platsen oländig; full av taniga tallar, enbuskar och högt vilt gräs. Farfar röjde upp och transplanterade ädla lövträd från närliggande holmar. Han anlade en trädgård med örter, bärbuskar och fruktträd. Vid stranden göt han en säl av betong. Stället fick heta Eden, efter det bibliska paradiset och vårt efternamn.

Från balkongen i Eden ser jag hur omgivningens grönskiftande färger upplöses i havet. Svarthakedoppingen med illröda ögon och rödgul tofs dyker flinkt ner i vattnet. Jag väntar länge på att den ska komma upp till ytan igen, ofta gör den det på ett helt annat ställe än jag förväntat mig.

Vi går på utflykt längs naturstigen och försöker hitta orkidéer. Jorden är sval och fuktig, den luktar järn. Jag försöker lära mig namnen på blommorna.

Tillbaka vid stranden har vattnet stigit. Stenen som farfar valt ut som sin gravsten står lutad mot en klibbal. Högt uppe i en vildvuxen tall intill finns en trädkoja. När jag klättrar upp genom luckan i golvet känner jag hur det suger till i magen.

Karl Henrik Edlund (f. 1987) är en fotograf bosatt i Helsingfors. Hans följande bok ges ut av det svenska förlaget Journal i samband med en soloutställning på Ålands konstmuseum hösten 2022.