Han kände tidigt att han inte hörde hemma i moderns hus, skolan, heterosexualiteten och gråbergets land. En ung man reser ut i världen till Florens, Paris, Mallorca, Sevilla och New York. Det är 1950-tal, bara några år efter krigets slut och Italien och Spanien är slitna och fattiga som i neorealismens filmer.

Tecknaren och författaren Claes Bäckström (1927–2015) fotograferade med konstnärens blick, utan ”konstnärlig” retorik men med en lågmäld saklighetens poesi. Han såg människor, gator, broar, den fräcka livskraften i gatpojkarnas blick och åtbörder. Det är foton i anspråkslösa format, då kontaktkopierade i tobaksaffärer i Florens och Paris. Och han skrev om resandets drift: avgörande episoder, utmejslade med lätt hand. De rör sig mellan barndomsminnen, platser och oväntade möten, det kan vara boxaren Joe Walcott, tjurfäktaren Dominguí­n och J.R.

Efterkrigstidens försiktiga framtidsljus. Flydd tid, återvunnen tid.

/ Peter Cornell