Skönhetens evolution blev utsedd till en av årets bästa böcker av The New York Times och var finalist till Pulitzerpriset 2017. Boken är en häpnadsväckande vetenskaplig utforskning av naturens under, skriven med en glödande kärlek till fåglarna och deras värld.

Inom den gängse vetenskapen anses Charles Darwins teori om det naturliga urvalet förklara allt som finns i naturen; vilka arter som överlever, vilka som tynar bort och vilka egenskaper som respektive art utvecklar för att överleva. Men kan det naturliga urvalet verkligen ligga bakom allt vi ser i naturen?

Det tror inte den amerikanska ornitologen Richard O. Prum. Djupt inne i tropiska djungler världen över finns det fåglar som uppvisar en svindlande variation i utseende och parningsritualer. Klubbvingade manakiner som sjunger med sina vingar, den större argusfasanen som bländar potentiella partners med fjädrar täckta av tredimensionella gyllene klot och fåglar som moonwalkar.

Under 30 års fältarbete bland fåglar har Prum sett åtskilliga karaktärsdrag som inte går att förklara med det naturliga urvalet, det vill säga de har ingen praktisk funktion. För att förstå detta återuppväcker han Darwins bortglömda teori om det sexuella urvalet, där valet av partner utifrån strikt estetiska skäl utgör en avgörande motor för evolutionär förändring: skönheten har ett värde i sig.

Dessutom hävdar Prum att det är honorna som driver denna förändring; det är deras sofistikerade sinne för skönhet som formar djurriket, vår värld och inte minst oss själva.